Binjurar

En sajt för dig som vill veta mer om binjurar
Intresseanmälan
Fyll i formuläret så kontaktar vi dig!

Binjureutmattning – Information om binjurebarksvikt och binjurebarkinsufficiens

Ett normalt och hälsosamt svar på att bli utsatt för stress är att du känner dig orolig, ditt hjärta skenar och du är på helspänn. Därefter så återvänder din kropp till normalläge när det som orsakade stressen är över. Men om dina binjurar är trötta på grund av en återupprepande exponering för stress så kan det blir en höjning i din medfödda kortisolnivå, antingen tillfälligt eller kroniskt, och det kan i sin tur leda till hypertrofi i binjurebarken. På lång sikt kan detta leda till symptom på binjureinsufficiens, (binjuresvikt). Om dina binjurar är utmattade kan du dessutom uppleva en rubbad dygnsrytm som leder till sömnlöshet, morgontrötthet och utmattning, irritation, viktökning, förhöjt blodtryck, hjärtklappning, humörsvängningar, ångest och störningar av immunförsvaret på grund av de förhöjda kortisolnivåerna. Om du lider av binjureutmattning så kan symtomen på binjureinsufficiens yttra genom en försämrad förmåga att hantera stress, mer humörsvängningar, depression, trötthet, PMS, störd sömn, sockerbehov och högt blodtryck som slutligen leder till blodtrycksfall.

Binjureutmattning och behandling av binjurestress

Känner du dig utbränd kan det vara binjureutmattning

När det gäller test för att se om man lider binjureutmattning, så är ett sätt att jämföra två mätningar av ditt systoliska tryck. Ett blodtryck tas i liggande läge och det andra tas i stående position. Du bör ligga still i fem minuter innan du mäter ditt blodtryck. Ställ dig sedan upp och mät direkt blodtrycket igen. Om din binjure är frisk så bör ditt systoliska tryck vara 4 till 10 mm högre i den stående mätningen än den när du låg ner. Om blodtrycket istället är tvärt om, lägre i den stående positionen än i den liggande, så kan man misstänka binjureutmattning.

För att behandla binjuremattning så kan, enligt forskning på både människor och djur, en mängd olika näringsämnen och botaniska ämnen hjälpa, till exempel adaptogena örter, specifika vitaminer som innehåller askorbinsyra, B1 och B6 vitamin, koenzymformerna av vitamin B5 (pantethine) och B12 (metylkobalamin), aminosyran tyrosin samt andra näringsämnen såsom liponsyra, fosfatidylserin och kombinationer av steroler/steriodalkohol från växter. Dessa göra det möjligt för de drabbade att upprätthålla en normal levnadsstandard och minimera några av de systemiska effekterna av stress och därigenom reparera eller förebygga binjureutmattning.

Ginseng har visats sig i experiment hindra binjuressvikt inducerat av ACTH och binjuteutmattning inducerat av kortison. En annan adaptogen ört som hjälper är Ashwagandha, som anses vara den främsta adaptogenen från det ayurvediska medicinska systemet. Den har visat sig ha en liknande anti-stress och anabolisk aktivitet som Ginseng.

Rhodiola rosea, en annan adaptogen ört som används till att behandla binjureutmattning eller bekämpa binjuressviktssymtom, har visat sig förhindra stressinducerad katekolaminaktivitet i hjärtvävnaden och minska adrenalininducerad arytmi.

Glycyrrhiza eller mer känd som lakrits verkar ha en blygsam glukokortikoidaktivitet och kan fungera synergistiskt med kortisol. Glycyrrhizin är lik kortikosteroider strukturellt och kan binda till glukokortikoid- och mineralokortikoidreceptorer, som svagt efterliknar rollen av endogena steroidhormoner och som kan spara kortisol, vilket väsentligen förlänger dess halveringstid genom att undertrycka 5-beta-reduktasaktivitet. Glycyrrhiza kan också motverka några av de negativa immunsuppressiva effekterna från överskott av glukokortikoid.

Askorbinsyra eller vitamin C i nivåer som är signifikant högre än RDA, kan stödja funktionen av binjurarna och minska den höga kortisolnivån. En annan behandling av binjureutmattning är en kombination av askorbinsyra och vitamin B1 och B6, som administreras intravenöst. Dessa vitaminer förbättrar glukokortikoidfunktionen och normaliserar samtidigt binjurarnas rytmiska aktivitet.

Funktionen av binjurebarken äventyras i händelse av brist på vitamin B5-derivat och metaboliter. Tillskott av B5 ökar funktionen av binjurebarken. Tillskott av pantethine hos människor med olika kliniska tillstånd som har en ökad halt av kortisolmetaboliter i urinen, resulterar i en påfyllningsdos av ACTH, vilket tyder på att B5 kan nedreglera hypersekretion av kortisol till följd av situationer med hög stress.

Liponsyra har visat sig förhindra ackumulering av katekolaminer i hjärnvävnaden som resulterats av stress, liksom lyckad eliminering av produkter som bryter ner katekolamin.

Resultat från flera studier tyder på att tillskott av tyrosin kan, under omständigheter av psykosocial och fysisk stress, minska de akuta effekterna av stress och trötthet.

DHEA (Dehydroepiandrosteron) är den huvudsakliga steroiden som utsöndras av binjurebarken och når i allmänhet sin topp i åldrarna 20-25 år och sjunker därefter med en hastighet av 2 % per år, vilket leder till en 40 procentig minskning av produktionen vid 40 års ålder, 15 % vid en ålder på 80 år, samt ned till endast 5 % vid 90 års ålder! Tillskott av DHEA har visat sig leda till en stor förbättring hos dem som lider av binjureutmattning, särskilt medan vi åldras.

De största tecknen och symtomen hos individer som lider av kronisk binjureinsufficiens är svaghet, trötthet, utmattning, störningar i mage och tarm, illamående, kräkningar, förstoppning, buksmärta, diarré, anorexi, saltbehov, yrsel, muskel- och ledsmärta, viktminskning, hyperpigmentering, hypotoni, håravfall, överskott av hår på kropp och ansikte, depression, sömnlöshet, humörsvängningar, irritabilitet, minskad koncentrationsförmåga, alkoholintolerans, sockersug, PMS, torr och tunn hud, skarpt luktande svett, vitiligo och kalk i hörselgångarna. Om du lider av någon av dessa symtom eller misstänker att du lider av binjureutmattning, kan det nämnas att de naturliga kosttillskotten som nämnts ovan hjälpt många människor att bli frisk från kronisk binjureinsufficiens.